I dag är ingen vanlig dag ...

... det är Dan Erikssons födelsedag. Så, må han leva uti hundrade år.

Överraskningsfester och glada upptåg har aldrig varit min starka sida. Det är tråkigt, för man ska ha fest och fira så ofta det finns tillfälle – dock inte för sent och gärna med en ljudnivå som gör att man kan prata med varandra. Utom på sommarfesten i Svenskarnas hus (var du där, var du där).

Så det blir ingen överraskningsfest från mig i dag när min vän och broder Dan Eriksson fyller år. Jag vet inte hur gammal han blir, men han ligger efter mig, och det är kul för honom.

–

Jag minns hur det började, med en podd, ett samtal om sådant vi tycker är viktigt. Jag var fortfarande tilltufsad och utan fast mark under fötterna, och han visste väl inte heller riktigt vad han skulle ta sig till. Så grep synkroniciteten in och såg till att samtalet ledde till fler samtal: Radio Framåt, Motgift, Det fria Sverige och så mycket annat.

När man umgås mycket med en person, varje dag i princip – umgås eller samtalar – så glömmer man bort hur viktig personen är. Det är väl mänskligt, och lika bra. Men ibland gör man bäst i att försöka komma ihåg.

–

Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut om inte ordförande Eriksson blivit en del av det. Annorlunda. Antagligen sämre. Vi kompletterar varandra, den saken är klar. Jag kan räkna upp många minnen som värmer, och mycket som jag inte hade fått uppleva vore det inte för honom: resor jag gjort, människor jag träffat och idéer som väckts. Skratt och leenden och dråpligheter. Att vi aldrig hamnat i luven på varandra är nästan oroväckande. Men så är det.

Jag har mycket att tacka för.

–

Går vi sedan vidare till hans påverkan på vår opposition och vår svenska strävan, har han gjort mer än de flesta. Det går inte att överskatta hans bidrag, oavsett om vi pratar om Sverige eller om Europa. Och det har ofta varit arbetet bakom kulisserna som gett mest genomslag. Organisation, diplomati, struktur, ideologi, personliga kontakter – ett hårt slit helt enkelt. Alltid för familj, folk, nation och tradition.

Alltid osjälviskt. Aldrig för egen vinning. Alltid med sin familj, sina vänner och sitt folk som prioritet. Jag minns erbjudandet han fick – ett erbjudande om en lön som skulle ge lugn i sinnet och spännande arbetsuppgifter. Tack, men nej tack.

–

Man ska akta sig för att hylla någon som lever, sägs det. Men jag känner mig trygg i att göra det, och att göra det på födelsedagen känns rätt. Jag tror inte det är en speciell födelsedag sett till siffrorna – men jag vet fortfarande inte. Äldre blir han i alla fall. Klokare, hoppas jag. Och förhoppningsvis ett steg närmare den där skärningspunkten när man slutar bry sig fullständigt om vad andra tycker och tänker.

När man är vuxen, med familj, så finns det alltid saker som ska göras. Födelsedagen blir aldrig som den var när man var barn. Kanske, vart tionde år, så lägger man i en högre växel. Det är i sin ordning. Men lite uppmärksamhet och kärlek från nära och okända och alla däremellan är viktigt och på sin plats.

Dan brukar överraska mig med något finurligt när jag fyller år. En bok, en upplevelse, något. Han har en talang för att pricka rätt. Jag är en trähatt i förhållande och erkänner det med den skam som hör till.

Så denna text är min födelsedagspresent … och denna uppmaning till er alla:

–

Sänd en hälsning och en gåva till honom via Swish till 123 090 03 08.

Jag vet hur trevligt det är att kunna berätta för familjen – för fru och barn – när man tar med dem på något speciellt, något man inte har råd med så ofta, och kan säga att möjligheten gavs av alla de personer som uppskattar ens arbete – det arbete som ofta håller en upptagen och gör att man inte alltid har den tid man önskade för sina nära.

Och vill du sedan göra något som också är en gåva till dig själv … skriv upp dig på en prenumeration på Dans hemsida.

Men gå inte med i Det fria Sverige på grund av en födelsedag. Det gör du i alla fall, eftersom det är det rätta att göra.