Gretas apostlar vill väl – och så blir det ändå så fel

Åter igen och för den tredje ödesmättade dagen i rad hade jag ärende in till Berlin. Det är lika ansträngande varje gång eftersom jag inte finner något som helst nöje i den "puls" som staden påtvingar. En gång i tiden – uppväxt i en Stockholmsförort – var "staden" det som hägrade när man fyllde tillräckligt gammal för att kunna åka in med polarna och kö…