Frodiga kvinnor, böcker och andra sköna ting vill jag omge mig med

Man blir som dem man umgås med och det man omger sig med. Välj vist.

Att världen är en sorglig plats kan vi nog alla vara överens om. Att livet är tungrott med jämna mellanrum säger ingen emot. Som dissident är det etter värre än för andra, eftersom vi också (frivilligt) bär den klarsyntes förståelse av omvärlden (med ansvaret som kommer) som extra börda.

Det gäller alltså att vara uppmärksam på att man själv och ens nära klarar av det. Inom yrken där man besöker människans mörkaste platser uppmanas man att se efter varandra och vara uppmärksam på kollegors beteenden och humör. Tanken är att man snabbt ska kunna se och ta itu med begynnande psykisk ohälsa. Det är klokt. Vi dissidenter borde ta lärdom av det.

Många mår dåligt; många är ledsna och bara för att man hittar till vår gemenskap så betyder det inte att allt bara blir bra. Den moderna människan är kantstött. Det kan till och med bli sämre för somliga när de "vaknar upp" till insikten om hur djupt förräderiet mot vårt folk är och vad "makten" har för planer för oss i slutändan.

Klart man blir hart när självmordsbenägen när man lyssnar och läser vad WEF-gänget vräker ur sig. Vem vill bo i en lite skrubb i en 15-minuters stad, äta insekter och vara beroende av ett digitalt ID med sociala poäng för att kunna röra sig "fritt", arbeta och handla mat?

Photo by Kristijan Arsov on Unsplash

Det är en gammal sanning att man blir som man umgås, samt att man gärna söker ett umgänge som förstärker ens sinnesstämning. Alla vet hur överdjävligt det är att umgås med en pigg och energisk träningssugen fan när man bara vill äta chips och titta på teve. Han eller hon slutar ju inte tjata, och till sist tvingas man hänga med och röra på sig. Snart nog mår man dock mycket bättre och suget är borta.

Man blir som man umgås. Man blir det man läser. Man blir den rekreation man ägnar sig åt. Umgås du med deppiga typer som ägnar sig åt att fara ut om hur jävligt allt är ackompanjerat av klirrande vinglas och framför telefonens skinande skärm, ja då kommer du må åt helvete dåligt och sakta men säkert förtvina bort. Snart nog blir du en existens som bara hankar sig fram, något liv har du inte och till gagn är du inte heller. Grattis, du har blivit värdelös och ditt "bidrag" kommer vara att sprida negativismens virus vidare.

Bli inte sådan och har du någon sådan i ditt liv, gå en annan väg på vilken hängläppen inte får slå följe. Du kan välja att beträda äran och hjältarnas väg, den finns där, om än gömd bakom törne och vassa stenar. Du väljer själv, människa, hur din nästa minut ska tillbringas. Och nästa, och nästa.

Vad fyller du ditt huvud med, är nästa fråga. Visst är vi alla i behov av förströelse och "underhållning" som frammanar den där tomma blicken (som återspeglar den då uppkomna tomheten i våra sinnen). Jag sträcktittar på sf-klassiker då och då. Jag erkänner det. Och det är okej. Allt med måtta, sa predikaren, vill jag minnas.

Jag vill dock fylla mitt sinne mer med annat för jag blir det jag ser, hör och läser. Därför köper jag Fröding, Tegnér, Milton eller Blake när jag får tillfälle. Därför sitter jag här med "Valda dikter" av Viktor Rydberg på skrivbordet.

Jag känner mig din frände, himlaborna!
Till ariskt blod, det renaste och äldsta,
till svensk jag vigdes av en vänlig norna.

Mitt folk har till symbol av sina anor
fått himmelsblått i väna barnaögon
och himmelsblått i ärekrönta fanor.

Ovan två strofer från Rydbergs dikt “Himlens blå”. Hur tror du att du skulle må om du varje dag tog del av sådan uppbygglig och vacker poesi? Och sedan, när du lägger ner boken och tittar upp mot platsen där folk i gemen har en teve, så vilar dina ögon på tavlan "På den blågrå skinnsoffan" av Anders Zorn.

Ja, att se en naken frodig kvinna – även om det bara är på väggen – gör själen gott och lyfter ens humör till himmelska höjder (det gäller kvinnor också så skäms inte över att du vill ha tavlan på väggen, syster). Den ändlösa uppställningen av streamingtjänster kan dra åt skogen när vi har Zorn, Larsson, Fidus eller Waterhouse med så många flera.

På väg ut mot köket passerar du dina bokhyllor, och lite här och där finns vackert hantverk, runor och foton på människor du älskar. Ur högtalaren strömmar musik som gör dig glad, som fyller själen med glädje.

Om du lever så, varje dag, så skyddar du dig mot att bli en dysterkvist. Ja, vi går till jobbet, kanske bor i en lägenhet i staden och kan inte flytta bort ännu. Men det går att ordna för sig så att skönheten, värmen och glädjen finns där. Du kan skapa ett hem för dig, ett hem värt namnet, det har jag sett på nära håll.

Ditt ansvar är tudelat; du ska å ena sidan se till så att du gör allt du kan för att må bra och få din familj eller andra närstående att göra det. Å andra sidan måste du också hindra dig själv från att sprida negativism runt dig. Var noggrann helt enkelt, ställ dig frågan om det du ska göra, dela, skriva, säga är till gagn eller inte.

Håll också koll på folk nära dig. Var uppmärksam så du kan finnas till hand om någon behöver en axel att luta sig emot. Och sist men inte minst, ta hand om dig själv. Du förtjänar det och du behövs.