För många nationalister tillåter att det blinda hatet leder in dem på villovägar

Bara den fylld av hat väljer en väg som riskerar att leda till katastrof för den eller det de säger sig älska. En viktig lärdom när vi förväntas välja sida i främmande konflikter.

Något som blivit tydligt när jag följt hur "vi" (den nationella oppositionen och dessa olika schatteringar) slitits itu av Rysslands invasion av Ukraina är hur hatet lätt leder oss på fel vägar.

Vad gäller Ryssland och Ukraina ser jag många – varav många är personer jag respekterat mycket – som okritiskt tar ställning till Ryssland och deras narrativ; använder deras språkbruk (genom att helt plötsligt börja använda "fascist" som ett skällsord eller sprida vidare den befängda idén om att Ukraina ska "avnazifieras") eftersom deras hat mot Väst är så grundmurat. Man hatar "det egna" till den grad att man bortser från allt dåligt hos andra sidan.

Exempelvis ser man inte att samma sorts nationalister som man själv är, de facto är förbjudna att verka i Ryssland. Man ser inte den inneboende imperietanken och mångrasliga fundamentet och lyckas till och med ignorera hur en sådan som Alexander Dugin ger uttryck för samma rasnihilism som västerlandets dödgrävare. Allt för att man hatar "globohomo". Att Ryssland, Kina, Indien och Sydafrika med flera ickevita stater gaddar ihop sig applådera man, eftersom de utmanar väst. Vad man glömmer är att väst i allt väsentligt befolkas av vita.

Att välja Kina, Sydafrika eller Indien är att välja rasfrämlingarna framför de egna hemländerna. Eller tror man att dessa, i den "multipolära världen" på något sätt kommer agera för de vita folkens intressen?

Och nu ser jag ännu en stridslinje blåsas upp i och med Hamas attack mot israeler boende på gränsen mot Gaza. Det finns tre sidor varav det är färst anhängare av min tredje position i frågan. Flest bland "oss" är det villkorslösa stödet till Israel. På andraplats kommer stödet till Hamas. Båda har fel. Eller, båda engagerar sig för något annat än oss själva och vår sak.

Israels sak är inte vår. Inte heller palestiniernas. Vår sak är vår sak. I grund och botten är det få som vet tillräckligt om konflikten för att uttrycka sig så tvärsäkert som de gör. Om man stöttar Israel. Varför gör man det? De flesta Sverigevänner skulle undvika att svara på frågan, men svaret är att de flesta inte gör det. När de applåderar Israels vedergällning så är det tanken på att det som jämnas med marken är valfritt utanförskapsområde i Sverige som glädjer dem. Man gillar inte "blattar" och när Hamas ger sig på judar och Israel så kan man använda stödet för "Mellanösterns enda demokrati" för att få utlopp.

Sammalunda den andra sidan. Den må vara perifer, men ack så högljudd. Hos dem är det heller inte omsorg om palestinierna på Gazaremsan som egentligen spelar roll. Hade det varit det så hade man ju ägnat sig åt solidaritetshandlingar hela tiden och inte bara i situationer som dessa, då man kan använda Hamas för att få utlopp för judehatet (insamlingar till palestinierna, frivilliga till Hamas eller liknande kommer inte hända, däremot arga utspel och en eller annan flaggbränning eller demonstration utanför israels ambassad).

Ingen av de två falangerna ovan verkar ha Sveriges eller Europas eller västvärldens väl i fokus. Bara hatet mot den ena, eller den andra i Mellanöstern. Ett är säkert. Europa kommer förlora när konflikten eskalerar. Precis som varje gång tidigare.

Själv väljer jag vår sida i alla konflikter. Den vita världens. Jag vill att araber som hyllar Hamas massakrer på civila ska utvisas från Sverige. Sammalunda bör judar som står för Israels övergrepp och uppmuntrar till folkmord av palestinier uppmuntras att lämna vårt land. De kan sköta sina konflikter in sina hemländer och vi här i yttersta Norden ska inte drabbas av det.

Hamas tidigare ledare Khaled Meshaal uppmanade häromdagen till jihad i väst och särskilt på fredag då man ska "visa ilska" och "att kämpa och vara martyrer för Al-Aqsa". Att ge sitt stöd till Hamas och islamister som uppmanar jihad i väst, i våra hemländer … hur f-n är man funtad då? Sammalunda judar som spottar på kristna i Israel, som verkar splittrande i länder de befinner sig i och uppvisar ett hat mot det "kristna vita väst". Är de våra allierade? Inte en chans.

Detta är tydligt när kärleken till det egna folket, till våra hemländer och vår civilisation får styra. Det är när vi skyddar det som finns bakom oss, våra barn, våra familjer, vårt folk och inte mot det som står framför oss, som vi hittar rätt väg att vandra.

Blint hat leder oss fel. Varje gång.

---

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja Härden genom att teckna en betald prenumeration. Jag "låser" så lite som möjligt men en del exklusivt material får du som tack för ditt stöd. Bland annat Högläsning vid härden.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0762475672.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare! Visst är det fler svenskar som skulle behöva läsa dem?

Ett stort tack för ditt stöd,
Magnus Söderman