Folkmiliser och revolutionskrig – lärdomar och inspiration

Vi tittar här närmare på miliser (mannaförbund) i USA både historiskt och i modern tid. Vi kan både lära och inspireras av dem.

Visserligen var avstånden långa från Europa till den nya världen men en kontingent ”rödrockar” (engelska soldater) fanns redan på plats när självständighetsförklaringen skrevs under. Det hade tidigare varit mindre sammandrabbningar mellan civila och militären, till exempel vid massakern i Boston år 1770. I Boston agerade även grupperingen Sons of Liberty bland annat genom det kända ”Boston Tea Party” år 1773. Protester mot, och missnöje med, den engelska kronan växte alltmer bland kolonisatörerna och tankar om en ny och fri statsbildning grodde i myllan. Framförallt var det de orättvisa skatterna man upprördes av, och den logiska konsekvensen av dem – att man inte var fria.

Många av de ledande bakom självständighets- förklaringen och upproret mot England hade även nya tankar kring statens beskaffenhet, vilket kom till uttryck när segern väl hade vunnits och konstitutionen skulle skrivas år 1787. USA blev då den medborgerliga frihetens föregångsland som konstitutionell republik bland en värld av monarkier och furstendömen. Men för att nå dit, för att blir fria från den engelska kronan och själva diktera sitt eget öde tvangs man ta till hjärtat orden från Patrick Henry; ”Give me Liberty, or Give me Death!” – och ta till vapen.

Då kriget började hade kolonierna ingen armé att tillgå varför de första slagen kom att utkämpas mellan ”rödrockarna” och lokal milis. Fram till kriget mot England hade de tretton kolonierna förlitat sig på folkmiliser; både kriget mot Frank- rike och indiankrigen hade utkämpats av sådana irreguljära trupper. Dessa miliser bestod av vanliga medborgare; handelsmän, bönder och liknande vilka hade liten, om någon, militär träning. I och med att spänningarna ökade mellan kolonisterna och den engelska kronan genomfördes mer frekvent träning av miliserna, men man kom aldrig upp i samma standard som en reguljär armé. Så när de första skotten brann av var det milisen som stod mot den välövade och disciplinerade engelska armén.

Skottet som hördes över hela världen

När solen gick upp på morgonen den 19 april 12 1775 över staden Lexington, Massachusetts en bit ifrån Boston, bröts vårmorgonens stillhet av skott. Lexingtonmilisen och ”rödrockarna” sköt mot varandra. En avdelning engelska soldater, cirka 700 stycken, hade fått uppdrag att söka rätt på och förstöra militärt materiel som hade bunkrats upp av milisen i staden Concord. Tack vare goda underrättelser hade milismännen långt tidigare blivit varse engelsmännens planer och flyttat på det mesta av materielet. Dagen innan fick man även vetskap om mer exakta trupprörelser och de lokala miliserna gjorde sig redo. Lexingtonmilisen var för fåtalig för att kunna stå emot ”rödrockarna” och retirerade. ”Rödrockarna” avancerade till Concord där de sökte efter militärmaterialet utan att finna något. Samtidigt hade 500 milismän gjort sig redo och vid den norra bron i Concord drabbade man samman med tre kompanier engelska reguljära trupper. Dessa tvingades till reträtt, förföljda av milismän vilka även fick förstärkningar under tiden.