"...en sån där som tror på chemtrails!"
Det är väl lika bra att öppna upp denna Pandoras ask.
En färgsprakande solnedgång tvingade ut mig. På fältet bakom huset stannade jag och fäste blicken vid himlen. Det var en sådan där stund jag inte ville dela med någon. Det kändes nästan som att jag med min blick stal skönheten från det jag såg. Men jag mådde bra.
En stund senare. En människa kom gående mot mig. Vi hälsade. Jag sa:
– Det är vackert i kväll.
Och personen svarade:
– Ja, men det är … ja … det där … visst, det är vackert i alla fall.
Jag funderade på om B skulle följa nu när dörren till A hade öppnats på glänt. Jag hade lite förkunskap, så jag tänkte att det nog var lite för lågt hängande frukt för att tillfället inte skulle tas i akt.
Jodå.
– Jag är ju en sån där som tror på chemtrails …
Sedan följde en utläggning som rörde sig från första världskriget till HAARP i Norrland; störtfloder och dåligt väder till Bill Gates och "de rika". Var det inte skumt? Att ena dagen är himlen klar, sedan kommer ett jetplan med strimma efter sig – och nästa dag är det molnigt? Om vartannat.
Jag lyssnade och sa till sist:
– Jag hoppas du inte har rätt. För om du har det, så är sådana krafter satta i rörelse att det inte finns någon utväg. Då lever vi på lånad tid och inget vi gör kan förhindra undergången.
-
Så är det nämligen. Det är för stora krafter som manipulerats. Det går inte att styra dem. Varken Bill Gates eller HAARP kan göra det. Det främsta argumentet mot chemtrails är faktiskt att det inte går att försäkra sig om att syftet ens uppnås. Låt mig förklara så enkelt jag kan:
Väder är ett kaotiskt system. Det innebär att det visserligen följer naturlagar – tryck, temperatur, vind, fukt – men att det är så känsligt för små förändringar att det i praktiken inte går att förutsäga eller styra med precision. Det kallas för fjärilseffekten: en marginell förändring någonstans kan få gigantiska följder någon helt annanstans.
Så även om någon skulle vilja påverka vädret genom att spruta ut partiklar från ett jetplan, skulle de aldrig kunna garantera vilken effekt det får, var den uppstår, eller ens när. Att tro att någon trycker på en knapp och att det nästa dag regnar i Älgarås, är att förminska hela planetens meteorologiska system till en väggkontakt. Det är inte bara orimligt – det är absurt.
Och för att vara tydlig: ja, det finns vädermanipulationstekniker i liten skala. Man har försökt få regn att falla genom att sprida silverjodid i moln. Man har testat att påverka dimma. Det sker lokalt, tillfälligt, ofta utan resultat. Men det har inget att göra med att flyga på 10 000 meters höjd över Västergötland och rita vita streck på himlen i hopp om att styra vädret i morgon.
Men då ändrar man sig. Det handlar inte om vädret, utan om att släppa ut gifter av olika slag. Men är det rimligt att tro? Nej, det är inte rimligt. Och det blir inte rimligare bara för att man byter ut vad man tror släpps ut – från väderstyrning till gifter.
Men låt mig svara, eftersom många ändå tror på det:
Om någon verkligen systematiskt och storskaligt släppte ut gifter från jetplan, på en höjd av 10 000 meter, skulle det krävas enorm logistik – och framför allt en global konspiration där ingen läcker. Ingen pilot. Ingen tekniker. Ingen visselblåsare med trovärdiga bevis.
Och om syftet är att skada människor – varför då göra det från ett flygplan på sådan höjd att partiklarna antingen aldrig når marken eller sprids med vinden över helt andra länder, hav, öar och fält?
Om du vill förgifta folk, är det en extremt dålig metod.
Förlåt att jag avbryter!
Om du uppskattar att ta del av mitt skrivande, om det ger dig något positivt. Då kanske kan du vill stötta med en donation? Skicka vad du tycker denna text du läser är värd som en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv uttryckligen “gåva” är du snäll).
Tack på förhand, Magnus
Gifter finns i vattnet du dricker, i kläderna du bär och i läkemedlen du slentrianmässigt tar. De finns i politiska beslut som förstör ditt land och ditt folk. Inte i ett streck på himlen som solen sakta färgar rosa.
Om något är en konspiration, så är det alla konspirationer som gör dig rädd. Som övertygar dig om att det redan är kört. Att allt styrs av osynliga händer, att inget du gör spelar någon roll, att du är maktlös. Det är den verkliga förgiftningen: en långsam erosion av förtröstan, ansvar och hopp. Den får dig att ge upp. Att bli en betraktare. En som pekar på streck i skyn och viskar: Där är de. De gör detta mot oss.
Fast det i själva verket bara är vädret. Och solen som går ner över ett fält i Skaraborg.
