Jag hoppas det Àr den 25 eller 26 december nÀr du lÀser detta. Eller senare ÀndÄ. Julen Àr vÀl ingen tid att vare sig sitta vid datorn eller titta pÄ telefonen. Och som vanligt, gör som jag sÀger och inte som jag gör. Jag sitter ju hÀr, och skriver till dig. Det Àr barmark ute och över nollan. GrÄdaskigt. Men ack sÄ stilla. Jag ska ge mig ut i Tiveden en stund nÀr jag skrivit klart. Jag hoppas lite julfrid infinner sig dÀrefter.
Vi firar pĂ„ olika sĂ€tt men nog hade vi kĂ€nt igen oss om vi besökte varandras firanden. Det Ă€r ganska likt i stugorna och lĂ€genheterna runtom i vĂ„rt avlĂ„nga land. Det Ă€r tryggt pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Ingen vill att den ska handla om konsumtion, Ă€ndĂ„ faller vi dit och vĂ€rderar vĂ„r kĂ€rlek till varandra genom klappar. LĂ„t oss inte kĂ€nna skam över det. Se bara till att klappa varandra fysiskt ocksĂ„, en julklapp pĂ„ barnens kinder sĂ„ de kĂ€nner kĂ€rleken. Klappa hunden eller katten eller kon ocksĂ„. Klappa tanten din ocksĂ„, rejĂ€lt â sĂ„ hon kĂ€nner sig Ă€lskad. Det Ă€r ju familjen och vĂ€nnerna det handlar om under jul.
NÄgra av oss firar jul i stillhet, för andra Àr det ett fasligt spring. Ingen Àr ensam, det vill jag göra klart, Àven om det kÀnns alldeles för ensamt för alldeles för mÄnga i vÄrt land. Men vÄrt folks Gud och vÄr broder Jesu Kristus lever och det gör ocksÄ vÄrt folks goda andar. Jag hoppas att du kan kÀnna dem. Och du Àr en del av nÄgot sÄ mycket mer Àn bara dig sjÀlv. FörstÄ orden i Tomten:
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthÀn den skall fara,
undrar, var kÀllan mÄ vara.
HÀr avslöjas en djup sanning.
Tidens ström Àr blodet inom dig och i blodet finns dina förfÀder och vÄrt folks framtida potential. Det Àr en vÀlsignelse att veta. LÄt mig avsluta denna julhÀlsning med en juldikt given oss av den stora romantikern Zacharias Topelius. LÄt den sÀtta scenen för julaftonen och helgen.
Nu sÄ kommer julen,
nu Àr julen hÀr,
lite mörk och kulen
men ÀndÄ sÄ kÀr.
Han i salen trÀder
med sÄ hjÀrtligt sinn
och i högtidsklÀder
dansar barnen in.
Ljusen i lanternan
glimmar högt kring dem,
liksom klara stjÀrnan
över Betlehem.
â©
Tack Magnus för julhĂ€lsningen frĂ„n HĂ€rden đđ»