Det objektivt rätta är fyrtorn för oss

Kritikkulturens själva mål är att ifrågasätta om det finns något som är "rätt". Eftersom utan rätt finns inte "fel". Vi ska inte acceptera det utan stå upp för det rätta, även när det är svårt.

Jag inspireras ofta av våra förfäders visdom. Kloka ord från fäderna är som fyrar att navigera efter. När man blivit sviken eller bara är trött på sakernas tillstånd kan man begrunda vad som var viktigt på den tiden, då vårt folk var betydligt mer ärofullt än nu.

---

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

Visdomen – levnadsreglerna – fungerar också utmärkt i det privata personliga som i det större samhälleliga livet.

Om man ska klara av att leva med ära i denna ärelösa tid så krävs det vägledning och något att hålla fast vid. Vi kan inte förvänta oss att folk ska klara av det på egen hand. Oddsen är nämligen mot var och en som väljer att upprätthålla traditionella normer i en tid då normlösheten är vägledande.

Att stå emot världen är bara möjligt om du förstår varför du gör det; om du motiveras av något inom dig. Föreskrift 15 lär oss:

"Det finns ingen starkare motiverande kraft än den säkra övertygelsen att man har rätt."

Vad är då rätt? Därom tvistar de lärde … fast egentligen inte. Nog går det att finna ut vilka som är de moraliska fundamenten för ett samhälle som mår väl? Jag tycker det och jag tycker att de sex fundament som moralfundamentsteorin ställer upp räcker gott.

Låt oss se på dem:

1. Omsorg om andra och att skydda de svaga.

2. Att söka efter och upprätthålla rättvisa.

3. Lojalitet gentemot familj, folk och nation.

4. Att vara lojal mot traditionen och legitim auktoritet.

5. Äckliga handlingar och saker avskys.

6. Den personliga friheten värnas och restriktioner genomförs motvilligt.

När dessa sex fundament balanseras och ligger till grund för samhällets gemensamma grund så är vi en god bit påväg att göra "rätt". Ergo: Idag är vi långt ifrån att göra rätt. Framförallt eftersom de sex fundamenten kräver två saker som hatas: En rasligt homogen befolkning och en aristokratisk syn som villkorar exempelvis rösträtten.

Den som väljer att försöka resa sig över det banala postmoderna tillståndet och argumentera för ovan sagda sanningar kommer möta kompakt motstånd från civilisationens dödgrävare komna från både höger och vänster. Varenda "sfär" och "bubbla" har sina egna tokstollar som alla hörs och syns mest.

Den vanligaste "kritiken" man utsätts för är den som bottnar i jag-perspektivet. "Jag vill/orkar inte" det ena eller andra och därför vägrar jag omfamna principen. Exempel: "Jag vill inte gifta mig så det borde inte vara ett krav för att få (valfri ökad social trygghet) att vara gift". En högre människa har ju förmågan att höja sig över sina egna drifter. Förr var det något som samhället uppmuntrade, idag är det tvärtom.

Det lägsta inom människan accepteras okritiskt medan det högsta gör man sig lustig över. Det gäller därför att veta och känna att man gör det rätta. Gör man det så orkar man stå fast. Då orkar man göra det fäderna rådde:

"Gör rätt och räds intet."