Det har gått långt åt skogen när en halstablett blir ett slavdrama
Samhällsfarligt godis och historiska hallucinationer ... i godishyllan.
Alltså… jag tänker ju varje gång: “Nu kan det inte bli dummare.” Och så kliver någon fram och (i det här fallet) stirrar på en halstablett med anor från 1920-talet och drabbas av en fullskalig existentiell kris mitt i Ica-gången. Det är nästan imponerande.
Här står en hel butik. Folk vill bara köpa potatis och mjölk, men godishyllan förvandlas till en moralisk krigszon — allt på grund av ett spanskt ord och en sotare på en påse. Det är en nivå av överkänslighet som borde klassas som extremsport.
Och symboliken han hittar! “Köp en slav för 10,95 kronor.” Herregud. Det krävs fantasi – det måste man ge honom. Förr kunde folk se en sotare och tänka: “Jaha, han jobbar väl med skorstenar.” Nu är det tydligen direktlinje till 1800-talets värsta hemskheter.
Det här är vad som händer i ett land där vuxna människor slutat lita på sunt förnuft och i stället jagar kränkningar som om de vore Pokémonkort. Samla alla! Extra poäng om du hittar en i godishyllan.
Och personalen: “Vi känner likadant som du.” Javisst. Vad ska de säga? De står där för några spänn i timmen och får en föreläsning av en kund som tror att en påse halstabletter är samhällsfarligt material. De vill bara hem. Inte diskutera språkhistoria på Balkan. De vill att kassasystemet ska sluta bugga.
Det mest tragikomiska är att sådana här utspel säger mer om oss än om något godis någonsin kan göra. Verkliga problem tuggar i sig trygghet, ordning och framtidstro — men vad hamnar på löpsedlarna? En påse godis.
Om du uppskattar hoppas jag också att du stöttar!
⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍
⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶
Att Ica ”bör tänka igenom sitt sortiment”. Jodu. För att rädda nationen från den här historiska katastrofen. Vi talar alltså om ett varumärke äldre än din farfars farfars mustasch. Ett ord som betyder svart på flera språk. En sotare som… ja, sotar. Hur mycket mer vardag kan det bli?
Men tydligen räcker det. Ett ord som på svenska kan uppfattas annorlunda, och poff! Hela samhällsdebatten exploderar som om någon hittat en runsten med förbjuden text.
Kanske är det här den mest talande bilden av Sverige 2025: allt måste tolkas som ett hot, inget får vara en bagatell. Inget får bara passera. Allt måste bli en storm – annars får folk abstinens.
Och Blizz, om du mot förmodan läser detta: du har all rätt att säga ifrån när något verkligen är fel. Men om en halstablett blir ett moraliskt trauma – då är det inte Sverige som är problemet. Det är perspektivet.
Det mest bisarra i hela den här cirkusen är hur lätt vi låter oss sugas in. En vuxen man pekar på en sugtatablett och skriker ”rasism!”, och plötsligt låtsas alla som att han avslöjat ett nazistiskt godiskartellmöte under Ica Maxi. Media nappar direkt, förstås. Det är enklare än att prata om trygghet, ekonomi eller varför folk jobbar ihjäl sig. En halstablett kräver inga obekväma intervjuer. Bara ett par brinnande citat och en bild där någon ser kränkt ut. Att den upprörda kränkte är svart själv, ja, det spelar roll.
Och så kommer den klassiska frasen: ”Jag brukar inte bry mig, men…” Jo. Det gör han. Det märks. Ingen går från noll till ”slavhandel på Ica” utan att ha tränat upp sitt känsloliv i kränkthet.
Det här är hur små människor blivit. Ett rikt land, fullt av möjligheter — och ändå går de runt och letar efter mikroaggressioner i godishyllan. Det är som om hela nationen blivit en skämtteckning.
Och så den där frågan: “Hur borde Ica agera?” Tja, kanske genom att uppmana folk att ta ett djupt andetag och googla ordets betydelse innan de startar revolution. Men det vågar förstås ingen säga högt. Det tragiska är att sådana här ickefrågor bara gör oss tröttare, mer cyniska och mer benägna att rycka på axlarna nästa gång något faktiskt viktigt händer.
Kan man inte handla godis utan att få historiska hallucinationer så har man själv ett stort problem, inte samhället.
