Det finns inga ursäkter för att inte förbereda sig
För många är oförberedda och det är inte acceptabelt.
Allt jag gör beror på en enda sak: jag bryr mig. Jag bryr mig om mitt land och mitt folk. Det är personligt för mig – jag tar det som drabbar mitt folk personligt. På gott och ont. Det onda är att det ger upphov till frustration, eftersom de inte lyssnar på mig. Jag vet ju vad jag pratar om. Det har tiden utvisat.
På senare tid har jag försökt förmå både nära och kära, samt andra som lyssnar på mig, att förbereda sig på vad som komma skall när det gäller risken för krig eller kris. Allt tyder nämligen på att vi inte bara kommer att få hantera konsekvenserna av folkutbytet, woke och det vanliga eländet, utan även aggression från främmande makt. I klartext: Ryssland.
Det är ett pågående bekymmer för Sverige, och att tro att den ryska mentaliteten – med imperieromantik som grund – har förändrats, är rent och skärt oförstånd. Det var alltså dumt att rusta ned tidigare, och därmed dumt att inte förbereda sig nu.
-
Jag läser om tv- och radiomaster som saboteras. Det sker cyberattacker mot Bank-id och SVT. Kriminella kopplas till utländsk underrättelsetjänst. Mark och fastigheter köps upp nära militära installationer. Och så vidare.
Regeringen talar om att vi ska förbereda oss. Det rustas militärt och civilt. Jag hör från regementen att militären internt pratar om krig på ett annat sätt än tidigare. Och senast – hamnar i Rotterdam och Antwerpen ställer om för att kunna agera i krigstid.
Men vad gör du?
-
Om du är som många jag har att göra med (och det hoppas jag verkligen inte du är), är svaret: inte mycket. Och det duger inte. Det förbereds för krigstider i Europa. Oavsett när, var, hur, vem eller varför – det är mörka moln på horisonten. Detta handlar inte om någons hemsnickrade geopolitiska analys. Det är kalla fakta.
Alltså måste du fråga dig: Hur står du dig? Vad gör du för att förbereda dig? Ägnar du ännu en semester åt att låtsas som inget? Lägger du pengar på utflykter, glass och inträden, men inte en krona på att klara MSB:s lågt ställda mål?
Det är i sådant fall fullkomligt idiotiskt.
Du vet väl att du, om du är en fullt fungerande vuxen, inte kan räkna med någon hjälp från stat eller kommun om det blir problem? Mat, vatten, värme, hygien och så vidare – det är upp till dig att ordna den första tiden, som kan pågå ett bra tag.
⟹ Du kan enkelt stödja mig genom att ta en betald prenumeration. 👌
⟹ Skicka gärna en gåva via Swish till 0762475672. (Skriv “gåva”). 👍
⟹ Hjälp gärna till genom att dela texterna vidare! 🫶
Hur står det till med förberedelserna? Inte som pojkrumsfantasi utan på riktigt, med en vuxen analys?
Jag är innerligt trött på den slarvmentalitet som så många ger uttryck för. Svensken är pinsamt bekväm i dag. Allt är "hä hä och häpp häpp", tills det inte är det. Extra frustrerande är det eftersom jag vet att de som omfamnar bekvämligheten sedan kommer att känna sig berättigade att parasitera på dem som tagit ansvar.
Så …
Är du inte en del av vår gemenskap, är du inte engagerad i DFS, och tar du inte ditt ansvar genom att engagera dig i civilförsvaret eller liknande; om du inte gör egna förberedelser för att klara svårare tider som kommer – då får du vad du förtjänar. I synnerhet om du har läst detta och sedan fortsätter som vanligt.
Se om ditt hus
Bygg ett lokalt nätverk
Engagera dig i civilförsvaret eller hemvärnet
Har jag nu helt fel och allt bara fortsätter problemfritt resten av våra liv, så är det fortfarande betydligt bättre att göra som jag säger än att låta bli.
