Det är inte Jimmie Åkessons lön eller "lyxbåt" som är problemet

Kritiken mot Jimmie Åkessons lön och "lyxbåt" säger betydligt mer om kritikerna än om Åkesson. Den avslöjar ett självskadetänkande som den nationella oppositionen borde gjort upp med för länge sedan.

Det finns tusen och en saker att kritisera Jimmie Åkesson för. Jag tillhör inte hans anhängarskara och många av de beslut han fattat har jag uppfattat som obegripliga, eller rent av ovärdiga en oppositionsledare. Samtidigt inser jag att det nog aldrig kommer att finnas någon politisk ledare som jag fullt skulle ge mitt förtroende till.

Därtill är SD inte mitt parti. Faktum är att jag inte har något sådant.

Jag har kritiserat Åkesson förr och jag kommer att göra det igen. Det råder det ingen tvekan om. När det behövs kommer jag att använda hårda ord. Han lär inte förlora någon sömn över det. Men jag kommer också att ge honom beröm när han förtjänar det. Och när “min sida” ägnar sig åt uppenbart korkad och småaktig kritik kommer jag att försvara honom.

Det är därför jag skriver den här texten.

-

Jag vet inte vem som först kom på idén att angripa Jimmie Åkesson för att han “glider runt på en lyxbåt” under sin turné på Göta kanal. Men AFS-ledaren Gustav Kasselstrand tog upp saken i ett inlägg på X. Fria Tider gjorde sedan en nyhet av det och byggde på med ytterligare kritik från Kasselstrand, bland annat att Åkesson har för hög lön. Kärnan i kritiken är att han inte befinner sig i riksdagen.

Det är den sortens småaktighet jag vänder mig mot. Framför allt därför att den avslöjar hur många på vår sida fortfarande tycks anse att våra företrädare inte ska få rimlig ersättning för sitt arbete. Lika slående är okunnigheten om vad det arbetet faktiskt innebär.

Så låt mig såga de här dumskalleargumenten vid fotknölarna och samtidigt förklara varför den här inställningen – särskilt om den får fäste – riskerar att fullständigt torpedera ett seriöst oppositionsarbete.

-

Vi börjar med lönen.

Åkesson tjänar 164 800 kronor i månaden. Det består av riksdagsarvode och lön från partiet. Efter skatt återstår omkring 92 500 kronor. Som jämförelse tjänar Alice Weidel (AfD) motsvarande cirka 265 000 kronor i månaden. Exakt vad hon får kvar efter skatt har jag inte räknat på. Bardella, Farage, Meloni och andra europeiska partiledare tjänar också mer än vanliga arbetare, men betydligt mindre än storföretagens högsta chefer.