De nya barbarerna

Ibland måste man bara acceptera saker och ting som de är. Det är nödvändigt. Du måste bara dra rätt slutsatser och handla därefter. Vem du strävar efter att bli kommer avgöra allt.

År 2008 deltog jag som medlem i Svenska motståndsrörelsen i Folkets marsch i Stockholm. Redan från start gick det hett till. Våldsvänstern, främlingar och polisen gjorde gemensam sak för att hindra oss från att kunna genomföra den manifestation som planerats. I Göteborg hade nationalister som skulle till huvudstaden överfallits vid avresan. Bland vapnen som använts mot dem fanns både yxor och släggor. Några av de våra skadades svårt. Så du förstår att vi redan var arga, minst sagt.

På väg mot Karlaplan hamnade vi i slagsmål med vänstern och med polisen. Personer greps men tack vare resolut agerande från vår sida, och en del mycket tydliga förklaringar om vad som skulle hända om polisen fortsatte vara part i konflikten, och inte objektiv upprätthållare av lag och ordning, släpptes de orättfärdigt gripna. Vid flera tillfällen tvingades aktivister också chocka polisens linjer för att bryta igenom. Allt detta för att nå samlingsplatsen för demonstrationen.

Demonstrationsvägen kantades av motdemonstranter som polisen ofta lät härja fritt. Gång efter gång fick vårt folk slå tillbaka. Tidvis kändes det som ett vandrande slagsmål. Och var det inte projektiler som kastades man fick hålla utkik över så var det poliser som vevade med batongerna.

Vi var alla mörbultade och med pepparsprej i ögonen när vi kom fram till Gärdet där talen skulle hållas. Men också lyckliga! Vi var barbarer. Jag tillhörde de som drabbats minst, somliga av kamraterna var i princip färdiga för sjuksängen. Det är i den kontexten som jag sedan håller det tal som jag kanske är mest förknippad med. I detta tal säger jag:

"Nej kamrater jag har ingenting emot barbari. Snarare måste vi väcka barbarerna inom oss, för att få rätsida på detta /…/ barbarer är vad som kommer att behövas. Barbariet är inte det enda ursvenska, men det finns där /…/ och vi ska väcka upp det igen. Du ska få se på ett ursvenskt barbari värre än vad som någonsin skådats på denna planet.

Och barbarerna: vi, ni, ska dra fram på våra gator och torg, genom våra städer och landsbygd, och fienderna kommer att darra. Och när stormen väl har lagt sig kommer vi inte längre behöva sjunga om fornstora dagar, då kommer vi att leva i dem. I ett svenskt Sverige, för Sverige förblir svenskt."

Revolutionen som inte blev som jag trodde

Då, för 15 år sedan, trodde jag fullt och fast på att vi (Svenska motståndsrörelsen) skulle vara delaktiga i en nationell revolution. Det är en av få förutsägelser om framtiden som jag haft fel i. I efterhand tror jag att mina förhoppningar påverkade min analysförmåga.

Men helt fel ute var jag ändå inte. Revolutionen kom, fast en helt annan sådan. Det blev en sinnenas revolution; en informationsrevolution som förändrade allt. Och för en som snarare använder pennan än svärdet (det handlar om vad jag är bäst på) känns det utomordentligt bra att konstatera att denna revolution kom, och att vi vann den.

Idag har den vänsterliberala demokraturen tappat tolkningsföreträdet såväl som makten över berättelsen. Tack vare åratal av idogt arbete från nationell media (stencilerade tidningar var det när jag började min tjänstgöring) krossades till sist åsiktskorridoren. Det finns ett före och ett efter detta. Men den som inte var med "före" har ingen aning om avgörande denna revolution faktiskt var. Jag själv glömmer det ibland.

Idag står människor som bara för några år sedan var en del av etablissemanget (exempelvis Lennart Matikainen och Katarina Janouch) upp för svensk nationalism och därtill finns fortsatt "godkända" personligheter som Ivar Arpi som i mångt och mycket (om än med andra ord) säger sådant som vi "nazister" sa för 20 - 30 år sedan. Och för inte så många år sedan erkändes att 1) det funnits en medial åsiktskorridor samt att 2) den nu var krossad.

Tur var det att rätt revolution kom. Eller tur, sådan finns inte, det var Allfaderns vilja att vi skulle utkämpa en revolution vi i vart fall hade chansen att vinna. Och vann gjorde vi.

Revolution eller barbari?

Somliga tror och hoppas fortfarande på en revolution som vi sett dem tidigare. Inte jag. Jag hoppas inte på den eftersom vi skulle förlora. Eller snarare, det blir en walk over eftersom ingen skulle dyka upp. En slängd käft på internet gör ingen revolutionär, heller inte gympass eller bra kost. Det sistnämnda är inte dåligt, tvärtom. Men det gör dig inte självskriven för revolutionära aktiviteter. Titta på IRA eller UFF; läs på om FLNC eller ETA. Snart nog inser man att medlemmarna i dessa grupper i mångt och mycket var helt vanliga människor, men med en inställning som fick dem (får dem) att agera.

Både Sverige och Europa i stort har lämnat revolutionerna bakom sig. Vi är för splittrade, systemet för starkt. Det finns inte två grupper som står mot varandra. Det finns 100-tals olika bubblor av människor och det är inte grogrund för revolution. Däremot för oordning, kaos och andra samhällsbekymmer. Det är en balkanisering som pågår, eller kanske ännu mer träffande: En "libanisering", vilket du bör läsa mer om här.

Lägg alltså ner alla revolutionära fantasier.

Det är inte revolutionären som behövs. Det är barbarer.

De nya barbarerna

Jag är en varm anhängare av barbariet. Det har jag inte givit upp efter 15 år. Det har bara legat vilande i mig, jag har haft annat att tänka på. Prövat andra vägar. Tänkt många tankar. Men nu är det dags att väcka upp barbaren igen. Inte bara i mig. I dig också. Och jag måste gjort bra ifrån mig. Här om sistens blev jag kallad "barbarfilosof" av en som läser mig på Twitter. Det tog jag till mig. En hedersbetygelse som jag kommer bära till mitt namn framöver.

Barbaren! Det ursvenska barbariet är nämligen vägen framåt för vårt folk. Och med vårt folk menar jag de fria svenskarna, inte de hålögda livströtta trälarna som tjänar Sverige AB. Dessa bryr jag mig inte om, i sann barbaranda.

I grund och botten handlar det om att sluta vara så polerad och anständig; att sluta bry sig om vad de överciviliserade moderna människorna tycker och tänker. Det är att omfamna det naturliga, livet och döden. Det är att bygga en stam vid randen till urskogen. Tillsammans med andra barbarer. Det är att ta med din kvinna till en helig lund där du lägrar henne på vår svenska jord. Där planterar du framtiden i hennes moderliv, där den får växa och du försvara henne och livet hon bär mot allt ont. Ni skyddar sedan era små mot den moderna världens hjärnförsurning; försvarar er mot alla som vill er illa och stänker fiendens blod på gudabilden i ert tempel. Kristus eller Oden spelar ingen roll.

Var inte modern! Se det moderna som en förolämpning. Tro på din egen styrka och kraft. Ta ansvar. Var rak och tydlig. Backa aldrig undan. Ja, jag tror du förstår. Det är inget nytt budskap jag kommer mer. Du som följt mig under åren känner igen det.

De nya barbarerna förstår att sammanfoga barbariet med den romantiska idealismen; tron på den egna styrkan med tron på Allfader-Gud; stridsropet som kräver fiendens blod med den stilla och innerliga bönen. Dagens "kristna" och "hedningar" måste båda förstå detta och anamma den germanska krigarreligionen som de nya barbarerna omfamnar.

För barbaren faller allt på plats

Eftersom du går genom livet, medveten om att du gör Guds vilja och med det självförtroende som barbarens mentalitet ger, så kan du inte förlora. Du kan inte gå vilse. Den väg du går kan resa vilka hinder som helst. De nya barbarerna överkommer dem eller dör. Båda utfallen är lika goda.

När samhället faller samman, vilket det med matematisk visshet gör, så är det barbarerna i utmarkerna som står stadigt kvar. För oss var den bekväma moderna världen bara en bonus. Vi lät den aldrig bryta ner oss. Vi njöt av dess fördelar medan den varade och när den föll går vi vidare. Vi tittar inte nostalgiskt tillbaka på välfärdsstaten utan slipar våra vapen och gör upp planer för vårt folk, vårt nya folk, det folk som tidigt blev en del av vår gemenskap. Resten. Inte vårt problem.

När litaniorna stiger upp från dem vars gemenskap vi en gång tillhörde så noterar vi det, tysta och avmätta. Sedan ger vi dem chansen som har något att bidra med. Resten får tjuta vidare. Det är Guds lag eftersom det är naturens lag.

Ju tidigare du accepterar detta desto bättre. Börja din vandring mot att bli en av de nya barbarerna redan nu. Sträck på dig. Ta kontroller över ditt liv. Sluta klaga. Sluta tyck synd om dig själv. Ta ansvar.

Kanske har du lockats att blicka längtansfullt mot gamla Hellas eller Rom. Låt blicken söka sig norrut istället! Rom är inte vår förebild. De germanska barbarerna som högg huvudet av detta imperium och tog över är det. Jalle Horn skriver förträffligt om våra förfäder i De gamla goterna på Svea Ting. Läs och inspireras.

Jag kommer återkomma till De nya barbarerna framöver. Jag vill knuffa er alla i den riktningen. (Ja, kvinnfolket vårt är också välkommen även om mannen kommer hålla i rodret). I väntan på det, låt dig inspireras av mästaren Viktor Rydberg och Goternas sång:

O nordanskogen, där nickar granen:
O Vodans släkte, du vapenglade,
gå ned, där pinjer och palmer sucka,
bland levnadströtte och veke trälar!
Vig dem till vila med svärdets vaggsång,
bär gyllne bytet till norrskensbergen,
till hjältens kulle, till kämpens kummel,
i furors skugga och granars skymning.

---

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja Härden genom att teckna en betald prenumeration. Jag "låser" så lite som möjligt men en del exklusivt material får du som tack för ditt stöd. Bland annat Högläsning vid härden.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0762475672.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare! Visst är det fler svenskar som skulle behöva läsa dem?

Ett stort tack för ditt stöd,
Magnus Söderman