De förstörde vårt hemland så låt oss bygga ett nytt

Saknaden över det som varit får inte hindra oss från att vara konstruktiva. Låt oss skapa, inte rasera. Kom och bygg nytt med mig.

Ilskan, frustrationen och sorgen över det som förlorats, det de jävlarna tagit ifrån oss, blir ibland övermäktig. Inte nästan övermäktig utan på riktigt övermäktig. Jag stannar upp, slutar fungera och blir sittande med en tomhet inom mig. Jag blir kraftlös, sorgsen och tänker dystra tankar.

Vad de tagit ifrån oss

Det är så mycket de rånat oss på. Min son kommer inte få uppleva ett svenskt Sverige där en skjutning eller en gruppvåldtäkt eller en sadistisk misshandel för att offret är svensk inte är vardag.

Min son får inte uppleva ett Sverige där man får höra i skolan att man ska vara stolt över sitt land eller att Sverige och svenskarna faktiskt är något i hästväg. Däremot växer han upp i ett land där Sverige och svenskarna hånas och förnedras.

Min son får inte växa upp i ett land där det normala och naturliga råder, utan i ett land där "män kan föda barn" och vuxenvärlden tycker det är en bra idé att påbörja könsbyte på barn.

De har tagit ifrån oss ett normalt liv tillsammans med normala människor som gör normala saker.

De har tagit ifrån oss ett normalt liv tillsammans med normala människor som gör normala saker. Jorden är förgiftad och maten likaså, bara att äta vettigt kräver arbete. Att döda sitt barn i livmodern är den upphöjda och mest centrala rättigheten för varje kvinna. Årskull efter årskull av barn matas med psykofarmaka eftersom var och varannan av oss föds trasiga i själen, sinnet och kroppen.

Det Sverige jag växte upp i var långt ifrån bra. Redan på 1970-talet var grunden för det haveri vi ser idag igång, men det hade inte blivit så illa som det är idag. Därför blir jag så bottenlöst sorgsen när jag tänker på hur svenska barn växer upp idag mot hur jag hade det. De har tagit ifrån oss så mycket.

Låt oss hämnas

När jag tänker på allt de tagit ifrån oss tänker jag att vad vi än gör mot dem så blir det aldrig värre än vad de gjort mot oss. Ja, jag tänker mörkar tankar. Men redan för många år sedan blev jag åthutad av män som gått vapnens väg. De skrev till mig från bakom fängelsemurar att jag inte skulle vandra deras väg. De krävde att jag skulle gå försiktigt fram och göra skillnad på riktigt.