Du vet kanske vad en promenad är? Det betyder helt enkelt "att gå omkring" och det kräver inte mycket av den som utför det. Var och varannan promenerar dagligen hit eller dit: från plats a till plats c med stopp på plats b, d och e ibland, eftersom dessa platser erbjuder något som behövs och ligger de i staden, är det oftast enklare att promenera till än att ta sig till på andra sätt.

🎧 För dig som prenumererar har jag läst in texten. Spelar finns längst ned.

Trots störtlöjliga tingestar som elsparkcyklar är promenaden – gåendet omkring – fortsatt populärt, trots att den har ungefär 20 miljoner år på nacken. Och när den sista elsparkcykeln ligger slängd på Drottninggatan kommer apostlahästarna fortsatt att betjäna folket som behöver ta sig någonstans.

Jag vill inte skriva om promenaden mer nu, det är inte ämnet. Men det var nödvändigt att klargöra vad en promenad är, eftersom det inte är samma som det faktiska ämnet: att spankulera.

Att spankulera är en bortglömd konst, och detta faktum är – tror jag – en orsak till ökningen av såväl hjärtinfarkter, slaganfall, diabetes och depression såväl som ångest hos befolkningen. Det är således en insats för folkhälsan att utbilda om spankulering.

Mellan promenaden och spankuleringen är det en ravin. De två är inte fiender, men definitivt åtskilda från varandra på alla sätt utom att benen och fötterna är inblandade. Det är allt. För medan att spankulera alltid är till gagn för människan, behöver promenaden inte vara det. Till exempel tar du en promenad till krogen där du sedan dricker rusdrycker och blir en löjlig varelse. Det går inte att spankulera till krogen.

Hur gör man då för att spankulera? Det är förhållandevis enkelt, men ack så svårt i alla fall. Själva praktiken – det fysiska – är inget problem, sällan heller utrustningen som krävs. Det folk faller på är den mentala delen, själva inställningen i knoppen.

Ordet spankulera kommer från nederländskan och kom till Sverige på 1600-talet. Betydelsen är "att strosa" eller "gå omkring långsamt". I sin tur hämtade nederländarna ordet från lågtyskan, från ett ord som betyder "att röra sig utan brådska". Förstår du nu varför den moderna människan svårligen klarar av att spankulera?

Ska du spankulera, och det ska du om du vill slippa alla de hemska sjukdomsfall jag tog upp ovan, så är det följande som gäller:

Du måste vara uthållig. Inte så mycket för spankuleringen i sig (du har all tid i världen och kan med fördel stanna till med jämna mellanrum för att lukta på blommor, titta på en daggmask eller göra en snöängel). Uthålligheten behövs för att klara av att fokusera på att röra dig långsamt. Så fort du rör dig för snabbt promenerar du, och det var ju det du inte skulle göra.
När du spankulerar ska du ha helt vanliga kläder på dig. Bekväma och sådana du trivs i. Linne är att föredra när årstiden tillåter, annars bomull eller andra naturliga material. Visst kommer du att svettas lite antagligen, men det är inte nödvändigt. Du spankulerar, glöm inte det. Om du råkar befinna dig på en plats som du vet är öde, så kan du slänga kläderna helt och hållet. Alltså, inte slänga bort dem, utan klä av dig naken och bli ett med alltet.
Skodon – gamla och nötta – kan du ha om det är kyligt och om marken du går på kräver det. Om inte, så ska du vara barfota. Punkt slut. Är du vuxen så klarar du antagligen inte av det eftersom du började sätta fötterna i fängelse så fort du slutade vara barn. Börja därför med barfotaskor, sedan barfota. Det är en viktig del av själva spankuleringen, kopplingen till jorden.
Du ska uppskatta naturen (eller lära dig uppskatta den) för det är i naturen du spankulerar. Eventuellt kan du spankulera i en större stadspark, men där går gränsen. Spankulering kräver natur.
Ditt humör bör vara gott, och är det inte det så kommer det antagligen att bli det ju längre du spankulerar. Är du ute efter att sura kan du stanna hemma. Däremot finns tillfälle att bli nostalgisk, då spankuleringen i sig frigör sinnet.
Du måste vara nyfiken, på allt. Så att du ofta stannar upp och tittar, känner, smakar och uppskattar Guds skapelse.
Du bör nyttja ett ärligt språk om du har ynnesten att ha funnit en vän eller käraste att spankulera med. Det finns inte plats för falskhet eller hetsigt tal när ni går där knä om knä. Finns det ingen du kan spankulera med så gör det inget, men se för den sakens skull ändå till att du för dig som en gentleman – eller en dam – också i din ensamma kommunikation med dig själv.
Förutom att kunna föra ett gott samtal måste du kunna hålla tyst. Både om du är ensam eller om du är ensam i sällskap med någon. Att kunna lämna varandra i fred och låta tankarna löpa fritt, i stillhet och tysthet, är viktigt i sammanhanget.
Matsäck, en pipa, kaffe och snus eller en god bok är välkommen börda på vägen. Kniv så klart. Vatten. Men inte telefoner eller headset. Du ska lyssna på naturen, språka med din vän och uppslukas av det som sker i kroppen när du spankulerar.

Spankulera så ofta du kan. Morgon. Middag. Kväll. Ja, till och med på natten. Spankulera på en ö eller en sandstrand; högt upp på fjället och mitt i urskogen. I snö, på fallna höstlöv eller varm mossa. Du kommer att tacka mig. Men du behöver inte göra det. ☩

Mitt tack till Ralph Waldo Emerson som inspirerade till denna text.

Att spankulera – en bortglömd konst

Kommentarer på detta post är för paid prenumeranter