Att bygga sitt Eden
Vad göra när världen inte räcker till?
Jag romantiserar. Jag vet. Världen räcker inte till. Den är simpel och befolkas av för många människor utan ära, och jag försöker gömma mig från den. Jag gömmer mig från ord som talas ur munnar som aldrig menade att hålla dem – de var lögner från början, men det krävdes falska handlingar för att de skulle avslöjas. Jag har ägnat ett liv åt att bygga en fristad. Jag inser att det varit en outtalad strävan, helt styrd av mitt undermedvetna.
Du förstår, när jag tittar ut på världen genom mitt fönster så kan jag känna att jag inte passar in i den. Därtill hävdar jag att det är världen det är fel på. Inte mig. Ingen sund människa passar in i världen efter 1945 och 1968. Den som säger sig göra det vet inte bättre, eller är en primitiv sälle. Jag har inte mycket gemensamt med de flesta, framför allt eftersom jag också menar allvar med min strävan efter en bättre morgondag för vårt folk.
