Att bära sitt kors

Också det som kan verka obetydligt ger ringar på vattnet.

Jag minns ett av de första fotografierna jag såg på henne. Korset runt halsen var det som stack ut. Inte att det var malplacerat. Nej, tvärtom ytterst passande. Det gjorde mig glad. Jag blir glad när jag ser någon bära ett kors runt halsen. Även om de inte menar det, vilket jag inte visste om hon gjorde när jag såg fotot. Det finns kraft i symboler. Kraften är oberoende av bäraren. Ett tomt kors symboliserar seger över döden och gamle bockfot. Det är en bra symbol att bära.

---

🎧 Som prenumerant kan du lyssna på denna artikel. Spelare finns längst ned.

---

Det var ett litet nätt kors, lika mycket en kvinnas smycke som en djup symbol för det mystiska arbetet det symboliserar. Var hon medveten om detta? Spelade det någon roll. Ja, delvis. Nej, inte alls. Korset lyste upp henne samtidigt som det förmedlade sin kunskap.

Jag tror det var Luther som skrev att den onde inte klarar av ljudet från kyrkklockorna. Han klara inte heller av våra goda symboler. Att bära dem är därför ett skydd. Det är värt att komma ihåg.

Det var inte en brinnande kristen tro som fick henne att bära det. Hennes själsliv är snarare den sökande mystikerns. Tankeprocessen syftar till att lära känna sig själv. Hoppet är att förstå universum och gudarna. Jag är likadan.

Det finns mycket i det kristna budskapet som gör individen till en bättre människa. Att göra mot andra som man själv vill bli behandlad är klokt. Att se bjälken i det egna ögat innan man påpekar flisan i sin väns skulle göra varje mänskligt samspel trevligare. Vi behöver påminnas om det. Korset gör det. Andra symboler påminner oss om annat.

För henne var aldrig avsikten att korset runt halsen skulle ge ringar på vattnet. Men det gjorde det. Denna text. Minnet jag bär som fortfarande väcker glädje. Har också andra påverkats av det? Ja. Om inte annat nu, när detta delas med dig. För henne var det bara rätt att ha det … gör rätt räds inget, kort sagt.

Hon bar sitt kors och när jag väl lärde känna henne så stod det klart att hon gjorde det i båda bemärkelserna. Att “bära sitt kors” är också att ta ansvar för sitt inre liv. Det är att våga ta itu med sin egen individuation.

Vi borde alla bära våra kors. För vår egen skull. Och för varandras. Om du har modet. Gör det.

---

Vill du ge en gåva? Swisha till nummer: 0762475672. Skriv “gåva”. Ett stort tack från mig.

---