Är du beredd om det går åt helvete?

Nyligen fanns inte kris eller krig på dagordningen. Idag är det andra tongångar. Det är klokt att oroa sig. Ännu klokare är det dock att vara förberedd.

Det verkar ju onekligen som att våra europeiska folk är inne i en cyklisk tillvaro där våra samhällsbyggen lever liv precis som vi själva med födsel, ungdom, mognad, ålderdom och död. Sedan (vilket vi inte vet om oss själva dock) återfödelse. Observationer av detta historiska faktum gav filosofins den eviga återkomsten och allt som följde därefter. Det är ingen ny tanke, inte heller är den dum.

Frågan jag ställer mig är dock om den nödvändigtvis är korrekt? Jag var länge själv anhängare av en cyklisk historiesyn men har numera börjat tänka annorlunda. Framförallt handlar det om att jag inte vill – eller kan – acceptera idén om att denna cykel som vi sett måste upprepas igen och igen och igen. Varför skulle upprepandet vara tvunget? Om vi är dömda – som folk – att över tid upprepa allt igen och igen med ungefär samma resultat som gången innan får vi ett problem, samma problem som man får om man förkastar Gud. Man omfamnar materialismen och hjälper därmed till att förverkliga innevarande cykel man lever i.

Jag vill närma mig det hela med en annan tanke. Nog är det så att historien upprepar sig och det vi ser idag har vi sett förut, om än med skillnader i detaljer. Men de stora strömningarna är desamma. Detta ska vi inte kapitulera inför genom att acceptera den cykliska idén. Snarare måste vi inse att det för länge, länge sedan gick snett för oss. Vi spårade ur när vi vägrade ta vårt ansvar. Därmed dömde vi oss själva till den eviga återkomsten. Det vi måste göra är att lyfta oss tillbaka upp på rälsen som för oss i den riktning som är vår.