Allting minns för all tid

Nog är den eviga återkomsten på riktigt allt.

Där i biografens mörker kände jag något speciellt, något intimt och sant när Galadriels röst – manifesterad av den fantastiska Cate Blanchett – inleder med orden:

"Världen har förändrats.
Jag ser det i vattnet.
Jag känner det i jorden.
Jag känner doften av det i luften.
Mycket av det som en gång var är förlorat,
ty ingen lever nu som minns det."

---

🎧 För dig som prenumererar har jag läst in texten. Spelar finns längst ned.

---

Guds skapelse är fylld med mysterier som vi givits nyfikenheten att söka och förstå. Det är hela grunden för vetenskapen och mystiken. En aspekt av detta är frågan om minnet och vart detta tar vägen. Inte bara vårt personliga minne, utan allt minne, all information i universum.

Jag fascineras av svarta hål ur vilka inget kan fly. Är dessa då det eviga slutet på allt? Är det bortom händelsehorisonten som tid, rum och materia upphör att existera? Det vore i sig ett episkt slut. Inte alls dåligt. Men jag tror inte på det.

Jag fascineras nämligen också av informationsparadoxen, och vad den lär oss är att allt minns och att minnet aldrig försvinner, eftersom allt i universum – våra liv, tankar och känslor – på ett djupgående sätt är sammanflätat med energi och materia.

Inom fysiken betraktas dessa som information – en kodning av verklighetens tillstånd genom partiklar och deras egenskaper. Oavsett om vi kallar det "själ", "ande" eller bara "våra minnen", så tycks kvantmekanikens lagar antyda att information aldrig kan utplånas helt – den måste på något sätt bestå.

Vad gäller svarta hål föreslår vissa teorier att denna information inte går förlorad vid händelsehorisonten. I stället blir den "inristad" på det svarta hålets yta eller kodad i den strålning som långsamt sipprar ut när hålet avdunstar.

På ett nästan poetiskt vis skulle vi därför kunna säga att våra minnen och livsenergier aldrig försvinner, utan på något sätt lever vidare – inskrivna i universums osynliga väv, bortom vår direkta uppfattning.

När Galadriel vandrar genom skogarna och på fälten får hon de insikter hon berättar om, eftersom minnet finns där. Hon känner det genom fötterna mot marken och händerna mot stenarna eller träden, vilka sett tidevarv passera genom livets ström. Det är informationen hon känner, tolkar och avkodar. Det är vad Tolkien beskriver: att minnet är evigt också i den fysiska världen.

-

Inom mystiken talar vi om vibrationsläran. Denna princip bygger på insikten att allt i universum – materia, energi, tankar och känslor – lämnar spår efter sig. Vi påverkar och påverkas av dessa vibrationer på ett sätt som ofta går obemärkt förbi, men som kan uppfattas och förstås genom träning.

Har du någon gång kommit till en plats och omedelbart känt en atmosfär av glädje eller sorg utan någon uppenbar anledning? Kanske har du känt av fara? Eller tagit i ett gammalt föremål och fått en förnimmelse av en annan tid, en annan person? Sådana upplevelser är exempel på hur vi, medvetet eller omedvetet, uppfattar de subtila vibrationerna som finns överallt runt oss.

Allt minns. Jorden, träden, vattnet och stenarna bär på ekon från det förflutna. Universums minne är inte begränsat till människans, utan inskrivet i själva skapelsen. Och det blir kvar för evigt i den fysiska världen. Det är den eviga återkomsten. På riktigt.

Inte bara gör denna insikt mig lycklig eftersom jag har en veritabel Mimers brunn att ösa ur, utan också eftersom det innebär att mitt liv, mina upplevelser, känslor – allt – återkommer evigt eftersom informationen aldrig kan försvinna.

Det mest fascinerande, menar jag, är att detta sker här och nu, i vårt fysiska universum. Skaparguden har sett till att allt finns tillgängligt för oss – all information, alla minnen – här och nu. Självfallet också alla misstag, övertramp och sorger. Men det är till gagn för oss alla. Vi lär oss av varandras misstag och ödmjukas av sorger, förluster och elände. Allt är till gagn för oss.

Det är verkligen som vi läser i Tabula Smaragdina: “Det som är nedan är såsom det som är ovan och det som är ovan är såsom det som är nedan, till utförandet av det Endas mirakel.” Något vi känner igen från orden i bönen Kristus lärde oss: “Såsom i himmelen, så ock på jorden.”